”Välsignat är Egypten, mitt folk” (Jes 19:25)

Redan i det Gamla Testamentet profeterade Jesaja om Egypten sägande ”Se, Herren far fram på en snabb sky och kommer till Egypten.” (Jes 19: 1) och ” På den tiden ska ett altare vara rest åt Herren mitt i Egyptens land och en stod åt Herren vid landets gräns.” (Jes 19:19). Detta löfte uppfylldes genom den heliga familjens flykt till Egypten från Herodes, för att finna tillflykt bland hedningarna. Således kom vår Herre Jesus Kristus under sin barndom till Egypten för att själv lägga grundstenen för sin kyrka i Egypten.

Den Koptisk-ortodoxa kyrkan grundades i staden Alexandria år 43 e.Kr i Herren Jesu Kristi namn av evangelisten den helige Markus, en av de 70 apostlarna. Ordet koptisk kommer från det grekiska ordet ”Aigyptos” som betyder ”egyptisk”. När araberna under 600-talet anlände till Egypten kallade de egyptierna ”qibt”. Således betydde det arabiska ordet ”qibt” både ”egypt” och ”kristen”. Medan ordet ”ortodox” hänvisar till bevarandet av den ursprungliga tron som koptiska kyrkan under all tid försvarat mot de många attacker och irrläror som riktats mot den. Under urkyrkans tid betraktades kyrkan i Alexandria som en av de fem primära biskopssätena i världen, tillsammans med Jerusalem, Antiochia, Rom och Konstantinopel.

Genom den egyptiska kyrkans katekesundervisning i Alexandria belyste man världen med den allegoriska och andliga tolkningen av den heliga Skrift. Kyrkan var även den främsta försvararen av den ortodoxa tron på ekumenisk nivå under de ekumeniska koncilierna.

Det kristna klosterlivet har sin bakgrund i Egypten under 300-talet och lockade kyrkans barns hjärtan mot öknen för att leva ett inre andligt liv. Koptiska kyrkan är känd för sin asketism som inte är ett mål i sig utan ett gensvar på den gudomliga kärleken, speciellt för munkar och nunnor. S:t Antonious den store, ”munkarnas fader”, var den förste att leva ett helgat liv i avskildhet vilket har inspirerat generationer intill denna dag. Det koptiska klosterlivet betraktas som den djupaste andliga pånyttfödelsen i den världsvida Kyrkans historia.

Under generationer har den koptiska kyrkan burit vår Herre Jesu Kristi kors genom den förföljelse och de massakrer som riktats mot kyrkans barn vid upprepade tillfällen under kyrkans historia. Ibland har den även fått utstå förföljelse av andra kristna inriktningar som motsatte sig den ortodoxa tron. Kyrkan har genom detta framburit ett stort antal martyrer och bekännare av sina barn till Gud. Vid många tillfällen har även hela städer blivit marterade och många kämpade för att vinna martyrdomens kronor med ett hjärta fyllt av glädje. Ända tills idag fortsätter kyrkan ständigt att frambära sina martyrer inför Kristus Jesus.

Den Koptisk-ortodoxa kyrkan är samtidigt forntida och ny. Den är forntida genom att vara apostolisk, grundad av den helige evangelisten Markus samt traditionell genom att hålla fast vid den ursprungliga apostoliska tron utan avvikelse. Den är även ny och levande den Helige Andes ständiga verk och gärningar i kyrkan som förnyar dess ungdom.

Avslutningsvis, Koptiska kyrkan rik genom dess evangeliska och asketiska kännetecken, patriotiska arv samt himmelska tillbedjan. Även genom dess andliga ritualer samt verksamma, levande hymner och vackra ikoner. Genom detta lockas hjärtat till himlen utan att ignorera det faktiska dagliga livet. Vi kan säga att den är en apostolisk samtida kyrka som bär liv och tanke till den samtida individen utan avvikelse i tron. Man finner i den sitt liv, Andens sötma och kraft, med uppskattning och njutning av dennes konst, litteratur och mänskliga kultur.

”Ett har jag begärt av Herren, det längtar jag efter: Att få bo i Herrens hus i alla mitt livs dagar för att se Herrens ljuvlighet och betrakta hans tempel.” (Ps 27:4)